Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Narva den 20/30 November 1700. Krigshistorisk skildring af Julius Mankell. Med tvenne illustrationer af G. Broling och porträtter af Karl XII, generalerna Rehnsköld och Horn samt karta öfver slagordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställde han hären på omkring 3,000 alnars afstånd från
densamma, vid Poppelmanshof, i slagordning på tvenne
träffen, så att infanteriet, såsom ofvan nämndes, blef
iu-blandadt i luckorna mellan kavalleriet, då vanligtvis det
förra stod i midten och det sednare med hvardera hälften
på flyglarne. Infanteriet hade blifvit fördeladt i 21 små
bataljoner på närmare 250 man samt kavalleriet och
dragonerna i 46 sqvadroner på 68 man. Högra flygeln
anfördes af general Wellingk (född 1649, död 1708) samt
under honom första träffen af generalmajor A. B. Horn (1664
—1742) och den andra af gen erallöjtn anten Wachtmeister
(1644—1701); midten anfördes af konungen samt under
honom generalmajor Posse (1650—1714) första träffen
och generalmajor Maydel (1648—1710) den andra; å
venstra flygeln anfördes första träffen af generallöjtnant
Rhensköld (1651—1722) och den andra af generalmajor
Ribbing (1640?—1700).
Så snart slagordningen blifvit formerad, lät konun- ’
gen, för att utmana fienden till strid på öppna fältet,
artilleriet skjuta dubbel svensk lösen, äfvensom pukor och
trumpeter röras. Men då efter en stunds förlopp ingen
rörelse å fiéndtliga sidan förspordes, beslöt han att sjelf
angripa fienden inom hans förskansningar. Så djerf och
vågad denna utväg än måste synas, så var den likväl
den enda, som återstod. Ty bristen på lifsmedel gjorde
att såväl stillastående, som återtåg, lika säkert medfört
arméns undergång. Konungen lät derföre artilleriet
framgå och uppställa sig i tvenne batterier, sålunda att
16 kanoner under major Apelmans befäl afbröstades på
Hermansberg för att beskjuta hufvudlägret (Trubetzkoys)
i midten och 21 kanoner under fälttygmästaren Sjöblads
befäl uppforo omkring 1,500 alnar nordligare samt
riktade sin eld mot den stora bastionen. Derpå red
konungen* jemte Wellingk och Rhensköld temligen nära inpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
