Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hvita hårlocken. Skizz af Claude Gerard. Med 4 teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tanter, som, lemnande sina stickstrumpor och
boston-bord, samlats för att beskåda kröningståget och suttit
uppradade i fönstret sedan klockan 8 på morgonen.
“Hur står det till, min söta kusin ?“ sade en af
frun-timmerna i denna samling, en stor och fet matrona med
svart “lösbena“ — eller “tur“ som det då kallades —
neddragen långt i pannan, och bjöd sin snusdosa åt en
liten mager skrynklig fru af ett sjukligt utseende. “Kusins
gikt har varit svår, har jag hört?“ •
“Ack ja,“ svarade denne vresigt. “Hur kan den vara
annat under denna ostadiga väderlek då blåst, köld och
drag från alla håll höra till ordningen för dagen .. . stäng
dörren derborta, Lovisa!“ tilläde hon, vändande sig till
värdinnan som inkom, foljd af en jungfru, som var klädd
i “bindmössa“ och bar en bricka med kaffekoppar.
“Kära tant Lona, den är redan stängd, “ svarade
mamsell Lundqvist och såg sig omkring.
“Men här drar i alla fall... det känner jag bestämdt...“
“Det är byrålådan som står öppen ... Se så, var så
god och tag en kopp kaffe medan vi vänta...“
“Ack den gikten! . .. Och hvilket otäckt väder för
en sådan dag!.. .“
“Jag tycker att det är en verklig skam for
Norrköpings stad.. . Och i går som det var så vackert då det
icke behöfdes...“
“Ja, så går det.. . Tyst! . . . jag tror de komma! . . .
jag hör trummor!.. .“
“Jakobina! får jag bedja dig vara så ämabel och icke
skymma mig!“
“De komma! De komma!“ ropade den tilltalade, ett
långt och magert fruntimmer, med spetsig näsa och
löslockar af silke och som utan att akta på sin väns
erinran kastat sig framför denne och nästan låg i hennes knä.
“Tant Bina! ... se här är plats!. . . Ah, nu komma
de verkligen! ... trängs> icke, mitt herrskap! ... vi ha alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
