Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 5. Edvard Stjernström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der väl ingen, som beundrade den lille verldsborgaren,
vid hvars dop det icke heller vankades någon konfekt åt
faddrarne. Men af mörker blir ljus, och ljust blef det,
fast det gick knaggligt. Tillsynen var väl icke den bästa,
ty när pilten fick tänder, fingo de växa dubbla här och
hvar, så att målet blef falskt och pojken läspade, läspade
förtvifladt, på en och annan vokal till och med hvisslade,
den krabaten.
En beskedlig gumma tog till sig det lilla blåögda,
lifliga och qvicka barnet, som för öfrigt hvarken hade
‘skylda eller oskyida* här i verlden. Det var torftigt i
det hemmet, och gossen behöfde sitt. Så fort det var
möjligt, måste derför Kalle ut att förtjena litet till hjelp
åt hushållet. Och derför kom han, blott nioårig, in vid
kungl. teaterns ballettskola mot det höga gaget af 3 rdr
i månaden. Hvilken summa! Yäl sved det i knävecken
och fotvristerna vid ’ställningarne4, men hvad gjorde det?
Dansen på idel rosor är visst icke den bästa här i lifvet.
Och när så den första månaden var slut och gaget skulle
lyftas, hvilken fröjd, huru myste ej munnen och strålade
icke ögonen, då parveln skulle qvittera med sitt Carl
Blomberg nog så prydligt ditritadt och utan liniering!
Han visste nog han, hvad de 3 riksdalerna skulle duga till.
“Det var en vigtig dag i mitt lif, när jag uttog min
första månadslön,“ sade han en gång varmhjertadt till ett
annat Stockholmsbarn, August Blanche. “Med mina 3
rdr på fickan, gladare och stoltare än mången med 3
millioner, gick jag in i ett klädstånd och köpte en
kaffepanna, sedan jag likväl först noga sett efter, att der icke
var hål i botten. Min fostermors kaffepanna hade, så
långt jag kunde minnas tillbaka, haft denna stora
olägenhet, den hon likväl sökt afhjelpa med kitt eller annat
passande ämne. Min fostermor blef utom sig af
förtjusning, hon gret af glädje, satte genast den nya pannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
