Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 5. Edvard Stjernström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett bland de lustspel, i hvilka Stjernström genom
sin redan då till stark fyllighet öfvergående figur och sin
kuplettsång excellerade, och hvarigenom han, oaktadt
styckets tarflighct, drog till teatern massor af åskådare,
var Moqvists farce ‘Polkander i Stockholm*. Denna var
ock, om vi rätt erinra oss, den sista roll, hvari han
uppträdde på Mindre Teatern under Torsslows ledning,
hvilken han lemnade 1850 för att bilda ett eget sällskap,
med hvilket han som Polkander öppnade den nybygda
Humlegårdsteatern i juli 1851. Hösten samma år for
han till Finland, der han utbildade sitt sällskap till en
ganska aktningsvärd ståndpunkt och riktade sin repertoire
med goda stycken, bland dem Topelii skådespel ‘Regina
von Emmeritz*, men äfven skördade god materiel vinst.
På hösten 1853 återvände han till Stockholm och
uppträdde på en provisorisk scen i de la Croix’s salong,
hvilken han Öppnade just med nämnda historiska
skådespel. Här rönte han som vanligt stort bifall af publiken,
hvilket äfven kom honom och hans sällskap till del under
besöken i Göteborg och våra främsta landsortsstäder.
På Mindre Teatern hade det emellertid gått temligen
klent, sedan Stjernström lemnade den, så att Torsslow
slutligen måste upplösa den ‘société‘ eller det
skådcspc-larcbolag, i hvars spets han stod, och öfverlåta
hyreskontraktet åt Stjernström, hvilket skedde år 1854.
Stjernström gifte sig samma år med den som dramatisk
författarinna redan fördelaktigt kända, fint bildade Jeanette
Charlotte Granberg, som skulle bli en gagnelig kraft i
hans företag och åt den samma gifva denna estetiskt
upphöjda färg, som det kanske annars skulle saknat, ty
— erkännom det — med alla sina lyckliga egenskaper
som direktör och artist, saknade dock Stjernström sjelf
den Häkt af idealitet, som efter giftermålet märktes
genomgå den nya regimens verksamhet å Mindre Teatern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
