Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tändstickan. Saga af Zach. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tändstickan.
Saga af Z. Topelius.
^|t^ändstickan låg för första gången i sin nya låda på
—^ fabrikens bord och betänkte det, som härtills
tilldragit sig nnder hennes korta tillvaro. Hon kunde ännu
dunkelt erinra sig huru den stora aspen vuxit vid
elf-stranden, huru den blifvit huggen, sågad och slutligen
sönderhyflad till många tusen små spjelor, af hvilka
tändstickan var en. Derefter hade stickan blifvit sorterad
i högar och rader med sina kamrater, doppad i
afsky-värda smältpannor, upplagd att torka, åter sorterad och
slutligen inlagd i lådan. Detta var just inga underbara
öden eller stora hjeltedater. Men tändstickan hade fatt
en brinnande lust att uträtta något i verlden. Hennes
kropp var danad utaf den rädda aspen, som alltid darrar
for att den sakta aftonvinden kunde uppvexa till storm
och upprycka honom med rötterna. Men så var i stället
stickans hufvud doppadt i sådana ämnen, af hvilka man
tår den ärelystnaden att vilja lysa för verlden, och derför
var der likasom en beständig motsats mellan kroppen
och hufvudet. När det eldfängda hufvudet, i tysthet
sprakande, ropade: rusa fram nu och uträtta något! —
hade den försigtiga trädkroppen alltid en invändning till
hands och hviskade: nej, håll, vänta ännu litet, och fråga
dig för, om tiden är inne!
Medan nu stickan låg med sina kamrater inlagd i
lådan, blef hon varm om hufvudet och kände en
besynnerlig lust att fatta eld. Men asp trädet uti henne höll
emot, och stickan frågade plånet på lådan: månne det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
