Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Vilhelm Böttiger - Per Hanselli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en såsom det fullt trogna uppenbarelsesättet af en
poesi och skaldeutveckling, sådan som Böttigers. Den
flitige forskaren, den med kärlek och hänförelse arbetande
vitterhetsidkaren, den fint bildade akademikern och
hofmannen röjde sig i språk och skick, medan de mörka
svärmiska ögonen, som ända in i de senaste åren strålade
med oförminskad glans, visade skalden så tydligt, som
yttre tecken det förmå.“
De ögonen slocknade, rösten förstummades, lyrans
sträng sprang sönder, och skalden reddes plats vid sin
Disas, sin tillbedda makas sida. Der slumra de båda i
den sista jordiska sömnen, för att vakna i
Det lif, för hvilket ingen gräns är satt,
Det lif, som mäts af ingen dödlig skala,
Det lif, som väckte kaos ur sin natt,
Det lif, som väcker döden ur sin dvala.
Den dvalan är som fogelns dröm i skog,
Då sommarnatten söft till ro hans tunga;
När östern flammar, re’n han sofvit nog,
All skugga flyr, och alla kronor sjunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
