Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Fryxell. Minnesteckning af Otto Sjögren. Med porträtt af Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häfdatecknaren måste ega en rätt mångsidig
be-gåfning och utbildning, om han skall väl fylla sin
kallelse. Icke får han vara en kammarlärd blott, som,
ned-gräfd bland arkivens och bibliotekens luntor, afskrifver
namn och siffror, men har hjertat kallt för folkets
lifs-frågor, blicken skum för händelsernas sammanhang och
sinnet främmande för konkret verklighet; dylika “historici“
hafva vi endast alltför godt om. Han måste ega
filosofens förmåga att genom enskildheternas infattande i en
grundåskådning se sakerna i stort; han måste vara
mäktig af en poetisk intuition, ty “häfdernas språkrör är
stäldt i djupet af sångarens hjerta“; han måste slutligen
med själ och håg vara inne i det praktiska lifvet, den
konkreta verkligheten. Till stor del hade Fryxell en
sådan utbildning; historiens filosofi var kanske hans
svagaste sida, men den poetiska grundtonen och den
praktiska lifserfarenheten funnos i rikt mått.
Han föddes, äldst bland 6 syskon, uti Edsberga
prest-gård i Dalsland den 7 febr. 1795. Fadern var
kyrkoherde; modern, en kraftig och duglig qvinna, var
egentligen den, som styrde huset och räddade det från
ekonomiskt obestånd. I Anders Fryxells barndomshem rådde
den strängaste ordning och sparsamhet. På sina
fristunder fann gossen sitt käraste nöje i läsningen af
Björners “Kämpadater“; ofta satt han om qvällarne vid
faderns säng, sedan denne redan gått till hvila, och läste,
uppkrupen på en stor hög af folianter, i sin älsklingsbok.
“Kusin Grlädje“ kallades han af sina slägtingar, och han
gjorde skäl för namnet. Ett hurtigt pojklif med
skridskoåkning, simning, bollkastning samt vida ströftåg i skog
och mark utvecklade hos honom kroppens och själens
helsa. Tio år gammal intogs han vid Karlstads läroverk,
hvarifrån han vid 18 års ålder (1813) afgick som student
till TJpsala. Föga bemedlad som han var, ämnade han nöja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
