Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det lefvande vattnet. Skizz ur allmogelifvet af John Johnson. Med 3 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja de’ gör mig desamma, för jag har lofvat Elsa att
ta henne, och henne håller jag af, men inte den andra.“
“Lofva — har en skalla hört på maken, liksom de
skulle vara kungsol allt hva’ drottninga säjer — å
liksom ho’ der borta i knektstuga skulle vara någe’ å stå
ätter, ho har ju inte ett skapande grann mer än ett
fagert skinn å de ger inte brö!“
Knut reste sig för att gå ut.
“Hvart går du? — Ska’ du nu ränna i väg utan
bå’ ol å afske’!
“Jag går till Elsa, mor!“
“Jo de ska en si de — du ä spritt galen pojke!
Hör du då inte e’ smula hva’ klokt folk säjer. Ja tror
de’ ä’ sant liva di säjer, att du har vurti förhexad i’na.“
Hon fattade honom i armen. Han vände sig tvärt
emot gumman och spratt till.
“Förhexad, ja Gud är det så — jag rår inte mor*
det är allvaret det.c<
“Tocke vill ja inte höra. Ä du någe’ te’ kar’, så
inte ä’ du rädd för tocke larf.“
“Mor, har I hört att källan der borta i hagen inte
ger till vatten länger?“
“De’ har’en fall’ hört, men hva angår de’ dej — vi
ha vatten ändå så de räcker te’ åt både oss å kritera
gu’skelof.“
“Mor, det är jag, som är skuld till att källan är torr.“
“Du, hva’ har du gjort ve’ de’ ?“
“Jag har svurit att hålla Elsa kär, så sant som det
lefvande vattnet aldrig skulle sina. De har jag svurit vid
min salighet. Vill I nu, att jag- går med till presten, mor?u
Den eljest pratsamma gumman stod slagen af
förvåning. Alla hennes förhoppningar voro med ens
bortblåsta. Hon ruskade endast på hufvudet och sade efter
en kort paus:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
