Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Qvällen före julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan kaffet var drucket, och bullar, kringlor och
pepparkakor doppats rikligen, och gamla Lisa åter burit
ut brickan, kom samtalet på prosten.
“Morbror har åldrats sedan jag såg honom sist,“
anmärkte magistern.
“Tycker du?“ svarade moster Maja, — “ja, det
vore inte underligt. Det här nödåret i församlingen har
tagit honom mycket hårdt, och så har han, som du vet,
sjelf drabbats af en svår olycka — eldsvådan i början
af november.“
“Ja, ja, den olyckliga eldsvådan. Det var ju ett
uthus eller par som brann upp. Han omnämnde det
flyg-tigt i ett bref. Berätta lite närmare derom, kära moster. “
“Ja, du skall fa höra hvad för slags uthus det var.
Saken är för öfrigt snart berättad, och en sorglig historia
är det. Din morbror hade i år, när det var missväxt
nästan i hela församlingen, sjelf här på prestgården
inbergat en jemförelsevis god skörd; och jag kan cj
beskrifva hur han gladde sig deröfver och detta ej blott
för sin egen skull utan tillika och, jag är viss, ännu
mer derföre att hans skörd skulle i denna nödens tid
äfven räcka till åt många andra.“
“Men jag vet ej, hur det var,“ fortfor Moster Maja
med mera dof och hemlighetsfull röst, under det hon
blickade uppåt med ett nästan drömmande uttryck, “jag
vet ej, hur det var, att jag ej rätt kunde dela hans
glädje: jag kände en oförklarlig oro; jag har, som ni
vet, mina aningar och stundom mina underliga drömmar
också, jag kände litligare, ju längre det skred fram, att
någon olycka stod för dörren; men jag behöll det under
en ständig beklämning för mig sjelf. Då hände sig en
natt i början af november, det var natten mellan den
2 och 3, att jag ej kunde få en blund i mina ögon ända
till Öfver midnatt — klockan slog ett — jag fick en
Svea, 1883. (>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
