Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till årets konsthistoria. Hagborg — Hellqvist — Borg — Björck, af Georg Nordensvan. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Gustaf Hellqvist slog i fjor höstas ned sina
bopålar i Paris. Men man behöfde blott komma in i hans
stora atelier långt borta vid rue Martin i en nybygd
stadsdel i nordvest för att se, att han ej var en riktig parisare.
Hellqvist är den uppburne tyske historiemålaren,
som ej behandlar fiskarlif eller målar potatisplockare
utan komponerar stora bilder ur flydda tiders kulturlif.
Han går till sitt arbete med stor samvetsgrannhet,
han lika väl som parisaren, men sättet är ett annat, ty
här gäller det ej att måla de menniskor, som lefva nu,
utan att mana fram andar och försöka gifva verkligt lif
åt det flydda, gifva detta en så påtagligt öfvertygande
verklighet, att åskådaren känner, att just så och ej
annorlunda måste de ha sett ut, dessa menniskor.
Uppgiften är svår. Den kan vara hög, om de valda
ämnena utgöras af vigtiga ögonblick i mensklighetens
utvecklingshistoria eller om de äro sedda med en Alma
Tademas skarpa blick för det, som ligger på djupet i
den tid, han skildrar, — men den kan äfven blifva
andefattig och utan kärna, om den yttre drägten blir
hufvud-saken och det hela blir antingen en uppstäld teaterscen
eller ock en kostymbild, låt vara, att den kan blifva
historiskt trogen, men en bild likväl, der kläderna
utgöra det förnämsta och det allmänt menskliga, som borde
vara hufvudsaken, kommer i andra rummet.
Här är ej plats att vidare ingå på ett skärskådande
af historiemåleriets uppgift eller af de svagheter, som
gerna smyga sig in i framställningar af tider, som ha
varit, och af seder, som ej finnas mera. Hvarje genre
har sitt värde, allt ärligt sökande efter att nå den största
möjliga fullkomlighet i den konst man valt, har rätt att
fordra erkännande, och — det är en kättersk åsigt, men
jag tvekar likväl ej att uttala den — hvarje konstverk,
som är bra gjordt, försvarar sin plats, dess ämne må
vara aldrig så obetydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
