Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På bröllopstripp. Skiss af Oscar Levertin. Med en teckning: Vid Como-sjön (efter fotografi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och om mornarne pluggat Bfndeker som i skolan i
verlden .. . Ah,“ — här kom det något blott till hälften
undertryckt lidelsefullt öfver den beslöjade rösten —
“åh, ni karlar ha ingen aning 0111 allt, som vi qvinnor
förlägga till vår bröllopsresa, neej ingen aning. På den
skulle vi fa kasta af allt det konventionella,
tvångtröjs-artade, som, allt sen vi kunnat tänka, klämt ihop oss.
Då skulle vi få känna, att vi lefde, få svärma så mycket
vi ville . . . Hm, hm, drömmar som strömmar, och de
voro bra naiva, våra stackars pensionsinbillningar, bra
naiva... Och dock att tänka sig, att i rappet är man
hemma igen midt upp i hvardagsmiseren — Nej, hvad
är det åt mig i qväll. Jag går på som en riktig
slam-mertacka. Det är minsann väl, att inte Emanuel
hör mig. Han skulle göra stora ögon, och inte känna
igen sin stillsamma och beskedliga hustru, ty ni ska
veta, att i hvardagslag är jag alls intet revolutionär,
tvärtom ... Vet ni hvad, herr Hammar, det är riktigt
fult af er, att ni inte för länge sen afbrutit mig utan
låtit mig sitta så här och prata bredvid mun.“
“Menar ni verkligen det, fru Biis, och jag som
just satt och tänkte på, hur kärt edra ord påminde mig
om förtroenden, ni gaf mig i gamla dar ... ni mins nog?“
“Jaa, är det intet det jag säger. Det är ert fel
alltsammans. Men jag är nervös i qväll. Det är bäst, att jag
kryper till kojs, så fort som möjligt. Emanuel är nog otålig
dessutom... God natt, herr Hammar! Och glöm mitt prat!“
Båda reste sig. Ellen fattade Hammars hand,
skakade den vänskapsfullt och såg så varmt på honom med
sina blanka, blå ögon, att han skälfde. Under hela
tiden hon talat, hade han blifvit mer och mer upprörd.
Hennes ord hade berört honom som en lång
smekning. Nu klack det till inom honom. Det kändes
som ett par heta, brännande fingrar klämt ihop hans
strupe, och ett vildt begär kom öfver honom att slå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
