Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När natten kommer. Skizz af Georg Nordensvan. Med en teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att få tröst, dödades af tanken på hvad doktorn
hade sagt.
Hon hade mycket att tala om for sin son, hon som
kom utifrån. Men han märkte ändå, hvad han förr ej
gifvit akt på hos henne — ej förr än sista natten, då
hon stått vid hans säng och sett på honom så der
besynnerligt.
Men det måste ändå vara inbillning. Han var sjuk
och svag, deraf dödsfantasierna. Modem talade ju helt
gladt. Hon hade sett i en bod en så söt resväska, som
hon undrade om han ville ha — till badresan. För
han var allt litet kokett ändå.
Hon gick ut i salen för att sätta på téet. Då
ropade Viko sitt vanliga adjö igen, liksom alltid, när någon
gick ut genom dörren. Och då kände Henrik, hur det
tryckte på hans bröst, så han måste luta sig framåt och
knäppa upp ett par knappar i västen för att kunna
andas. Och den tröstlösa tanken kom för honom igen
med allt mörker, med det tomma intet framför.
Grå-daskig himmel, mulna stjemor. En tröstlös
undergifven-het, en tung, liknöjd slapphet, qväfvande alla tankar,
döfvande rösterna i hans inre, som ropade på lif, ungdom,
lycka, utveckling, mål att nå. Han satt bara och
stirrade framfor sig.
I matsalen slog modem vatten i tekannan. Tog
så fram två par koppar, ännu så länge två par–
till våren, i bästa fall till våren.
Och gamle Viko satt krokryggig på sin bur
och hvisslade ibland litet smått, ett hånfullt, förargligt
hvisslande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
