Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig Norman. Minnesteckning af Frans Hedberg. Med porträtt af Ludv. Norman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i djupet bestämda och afslutade personlighet, som han
sedan blef, både som menniska och som konstnär.
Allt det då för tiden unga och uppåtsträfvande
slöt sig omkring och intill honom, ty det låg öfver
honom en fläkt af romantik, som slog an på den tidens
ungdom. Han gick då ännu och letade efter sin
lifs-uppgift, som vi alla göra medan vi äro inne på
tjugotalet, och man såg att han bar på något stort. Ty
att han icke skulle finna den full och tillfredsställande
på pianolärarens mödosamma och otacksamma stråt, att
han var utrustad för andra och vidare banor, att han
hade blicken fästad på mera framstående mål, det märktes
nog, huru tyst han än, äfven i förtroliga stunder, kunde
vara i fråga om sig sjelf.
Men den framtid omkring hvilken hans drömmar
och längtan samlade sig, var nog inte den som
sedermera blef hans; dertill var hans lynne för kontemplativt
och hans skönhetssans för ömtålig. Han skulle nog,
född under lyckligare förhållanden, och om han fritt
fått följa sin böjelse, föredragit ett obemärktare och
stil-lare lif, — icke derför att han saknade ärelystnad, utan
derför att han älskade lugn. Det vill säga, icke det
stillastående, ofruktbara lugn, som hvilar öfver det i
solbaddet jäsande träsket, utån’ det verksamma,
lif-alstrande lugn som råder i den undangömda skogsdälden,
der gräset spirar, knopparna svälla och sångfoglame
bygga, utan att oroas af menniskolarmet från
lands-vägarne och fälten.
Ty Ludvig Norman hörde till dessa känsliga, blyga
och ömtåliga naturer, hvilka behöfva tystnaden som
lifsvilkor, och hvilka endast sporadiskt deltaga i vimlet
och rörelsen omkring dem, för att, sedan de på detta
sätt några ögonblick mättat sig med impulser och
samlat frömjöl från både ros och tistel, åter draga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
