- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1889 /
96

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blind. En novell från Paris af Oscar Levertin. Med 2 teckningar af Hanna Hirsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kvällar ne, ocli hela de långa, sysslolösa dagarna
satt han der instängd med fördragna jalousier i
det trånga näste, han bebodde fyra trappor upp,
Boi(lei’urd lioehecJiouart. Medan timmarna här
släpade sin trögaste snigelgång, och hans rum ångade
som en ugn af inpyrd rötmänadshetta, stirrade hans
sjuka öga mot mörkret, till dess dunklet växte in
i hans hjärta, och öfver hans själ svepte sitt svartaste
sorgdok. Han frös trots ett svettbad af feber, han
skrek, kved, vred sina händer, men ångesttankarnes
förskräckande Medusamasker ville ej ett ögonblick
flytta sin stelögda blick från hans läger. Till sist
blef tanken, att han skulle mista sin syn, en fix
idé i hans hjärna. Blind, blind, åh det var ju för
alla lefvande ett elände, hvars botten ingen tanke
lodade, men för honom, målarn, var det än mer,
det absoluta slutet på allt, det hopplösa
utdrifvan-det på den suckarnes bro, från hvilken ingen annan
befrielse tinnes än dödssprånget djupt ner i
själf-mordets svarta vatten.

Likt ett barn, som rädes för lärarns dom, hade
han dag för dag uppskjutit att rådfråga läkarn,
men när han nu på fredagsmorgonen i sin spegel
såg, hur all hvitan liksom försvunnit ur ögonen,
medan pupillerna svält ut till sin dubbla storlek,
blef allt vidare dröjsmål omöjligt. Morgondagen
skulle af göra hans öde; den dag i dag skulle han
egna till afsked. Och der han nu stod i Louvrens
portgång, hade han lyktat en tung korsgång till
alla ställen, öfver alla stigar, der han egde några
minnen i denna gränslösa metropole, som dock med
årens lopp blifvit honom förtrogen som en
fädernes-stad. Han hade tagit farväl af allt, hvarvid hans
hjärta hängde kvar, men ändock väntade han för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1889/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free