Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas bref till Karl XII. Med en facsimile-afbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det lyder i öfversättning:
»Min kära Nevö, jag har befalt min kammarherre och
utomordentliga sändebud, den unge markisen de Bourbon del
Monte, att under sin vistelse i Sverige göra Eder sin
uppvaktning och försäkra Er om ömheten af den tillgifvenhet jag
för Eder hyser. Jag ber Er tro allt hvad han å mina vägnar
derom säger Er och ber Er vara öfvertygad att jag är, Min
kära Nevö, Eder goda tante Christina Alessandra. Rom 20
juni 1688.»
Brefvet hopviktes, bands med silkessnören,
hvilka å tvenne sidor fasttrycktes i lack under
drottningens sigill. Hon förde deri livarken Sveriges
tre kronor eller Göta Lejon eller de underlydande
provinsernas många vapensköldar. Den stora »riksens
klämma» tog hon icke med till utlandet, hon
använde endast ett enkelt sigill med vasavapnet under
kunglig krona, sådant det här efter brefvet af bildas.
Karl XII hade just begynt lära skrifva när
han fick sin ryktbara samtidas bref. Fragment af
hans skrifböcker, liksom af protokollen öfver de
predikoförhör han måste undergå, finnas ännu kvar,
tillvaratagna af hans yngre syster och efterträdare
på tronen. Om han svarade sin gamla fränka, är
obekant. Men skrifboken förvarar konsept till det
* svar han den 1 mars 1689 skref till »hr Cronhielm»,
prinsens kammarherre. Det lyder så här:
»Dät är omöijeligit utan jagh skal winna min Mammas
skål, och en karl måste aldrig gråta fast nöden wore aldrig
så stor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
