Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villan. En historia från världsutställningen 1889 af G. Renholm. Med en afbildning af svenska villan på världsutställningen samt 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja,» fortsatte brukspatronen, fortfarande utan att se
upp, »det kan ni säga, bästa fröken, som står utom saken;
och att jag, hvars skinn eller hvars skrin det gälde, också
bedömde saken från den synpunkten, lärer ingen förtänka
mig. Min några veckors korta lycka skulle betalas med
hälften af min förmögenhet! Men, det förstås, hon hade
lagen på sin sida, och lag är makt, och makt går ju framför
rätt. — Nå väl, jag skref ett bref till min svägerska, skref
så vänligt och klokt jag förmådde, och förestälde henne
att hvad än lagen kunde komma att döma, ifall hon ville
öppna en process, så funnes det dock hos hvarje menniska
något som kallas samvete och borde finnas något som heter
rättskänsla och billighet. Men som jag redan förstod, att
hos den där intriganten — Märtha, heter hon ...»
»Oh!»
». . . inte skulle finnas någon tacksam jordmån för alla
mina vackra tankar, om den ej göddes på lämpligt sätt,
så slutade jag med att proponera henne en uppgörelse i
all vänlighet. Jag erbjöd henne femtio tusen kronor
kontant för att afstå från alla vidare anspråk. Det var ju i
alla fall en rätt vacker affär hon gjorde på sin systers död!»
»O, hvilken skam!»
»Ja, inte sant? Men gissa hvad hon svarade! Det är
nu som fräckheten går öfver alla gränser. Dyre svåger,’
lät hon skrifva,— {dyre! det var hon som blef mig dyr!)
hvad dessa detaljer plåga mig outsägligt, och hvad jag
lider af att se er missförstå mig. Ni tror, att jag har min
systers arf i sigte. Nej, nej, det är icke detta, men lagen
lärer ovilkorligt föreskrifva att bouppteckning och arfskifte
skola förrättas inom en viss tid — och aldrig skall jag,
ens genom min tystnad, låta förmå mig att vara med 0111
ett lagbrott!’ — Nu hade jag hycklerskan klar för mig
och gjorde inga vidare omständigheter; hon gick pä
auktion, det var tydligt, och jag ropade på. Mina anbud —
pr telegraf, ty jag föraktade henne för djupt att skrifva . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
