Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luleå—Gellivara—Ofoten. Några ord om jordens nordligaste järnväg af Fredr. Svenonius. Med 7 vyer efter fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meter långt och når stundom den oerhörda bredden af
230 meter, dess topp ligger 237 meter öfver den nyss
nämnda sjön
Luos-sajärvi (eller 751
meter öfver
haf-vet); den
malmmassa, som här kan
brytas, utan att man
behöfver gå under
sjöns yta, kan med
hög grad af
sannolikhet beräknas till
270 millioner ton!
I Luossavaara är
motsvarande
tillgång skattad till
r> o
28 millioner ton.
Denna summa, c:a
300 millioner ton, är så stor, att den motsvarar 375
gånger hela Sveriges nuvarande årliga malmbrytning! För
jämförelsens skull må nämnas, att malmtillgången i de
vidt beryktade Bilbaogrufvorna i norra Spanien enligt en
ungefärlig beräkning skattas till högst 50 millioner ton;
dessas malm håller omkring 56 procent järn, medan de
nyss nämdas järnhalt uppgår till nära 70 procent.
En dryg mil härifrån når den utstakade järnvägslinien
Torneelfvens dalgång vid byn Kurravaara, på en höjd af
326 meter öfver hafvet. Därefter fortsätter den, följande
dalen, till Torneträsk samt vidare längs den södra stranden
af denna sju mil långa, synnerligen imposanta sjö, från
hvars vestra ända linien fortlöper ytterligare ett par mil
till Riksgränsen och därefter under stark lutning till banans
ändpunkt, Viktoriahamn i Ofoten. Denna sträcka är
obestridligen den på naturskönheter rikaste af hela banan. Ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
