- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1892 /
29

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg och Almqvist af Zach. Topelius. Med porträtt af Runeberg och Almqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På eftermiddagen samma dag blef det bekant i
Ny-karleby, att Runeberg skulle passera staden på hemväg till
södra Finland och Borgå. Mer behöfdes ej för att i hast
samla den lilla stadens ungdom på bron öfver älfven för
att där sända skalden en afskedshälsning. Han kom
ganska riktigt klockan 7 på aftonen i sin enkla kurirkärra
med Duncker vid sin sida. »Vårt Land» uppstämdes, alla
näsdukar viftade, ett regn af blommor öfverhöljde kärran
och bron. Runeberg hälsade vänligt, utan att stanna, och
var försvunnen.

Fem minuter därefter kommo några ekipager med
herrar från staden i sporrsträck öfver bron. »Till Jutas!»
lydde signalen. Jag sprang upp till en af de åkande, och
snart hade vi upphunnit de resande på det genom Döbeln
och Fänrik Stål så bekanta Jutas gästgifveri invid slagfältet,
en knapp half mil söder om staden.

Man spände då skjutshästen för de resandes kärra.
De själfva voro i gästrummet och påtagligen icke roade af
ett nytt uppehåll efter sin genomvakade natt. Men när
känner patriotismen, isynnerhet den vid glaset, försköning
för sina offer? Herrarne från Nykarleby hade medfört en
korg champagne och beredt sig att värdigt fira slaget vid
Jutas, denna gång med ett sjöslag.

Runebergs blick mulnade, men han var gentleman nog
att tålmodigt åhöra ett tal i tullförvaltarestil till ära för
Döbeln och adresseradt till det odödliga minnets odödlige
sångare.

Skålen tömdes, talaren väntade blygsamt ett svar.

»Jag tackar herrarne,» sade Runeberg, tog sin hatt
och gick emot dörren.

»Men ett glas ännu, ett enda för Jutas 1 Vi äro på
J utas1»

»Jag tackar, nej. Hästen är förspänd.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1892/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free