- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1892 /
37

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En audiens från 1789. Romantiserad skildring af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Georg Stoopendaal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Han kan icke neka mig, han kan icke afslå en
för-tviflad makas bön,» utbrast grefvinnan häftigt.
»Doktorn har sagt mig att grefven troligen ej lefver till
sommarens slut... att under denna korta tid skilja oss åt, att
privera mig lyckan att visa honom de sista kärlekstjänsterna,
att låta en lidande sjukling försmäkta i fängelse — det
vore en cruauté ... nej, ännu mera, en infamie, som adeln
blodigt skall hämnas ...»

»Sansa er, comtesse,» af bröt Armfelt med gnistrande
ögon, »uttala ej ord som ni sedan skall ångra. Erinra er
de oförrätter hans majestät har att hämnas. Om, som ni
säger, det vore en infamie att ej frigifva den sjuke grefven,
så prouverade å andra sidan det att benåda honom en
sinnets storhet, som visserligen endast vore värdig min
ädle konung, men som den ena människan aldrig vågar
eller har rätt att fordra af den andra 1»

Grefvinnan svarade ej genast. Den rodnad som nyss
uppstigit i hennes ansikte försvann hastigt och lämnade
rum för en ännu större blekhet.

»Förlåt mig,» hviskade hon, »måtte herr baron
aldrig få göra den expériensen att det finns en förtviflan
som kan omintetgöra all den sans och discretion vi under
månader tillkämpat oss. Glöm mina dåraktiga ord och
tro att jag endast är fylld af ödmjuk och uppriktig
re-connaissance!»

Hennes ansikte hade ett stelt, tvunget uttryck; det
var som om hon talat i sömnen ord, som hon tvingats
att inlära utan att genomträngas af deras betydelse.

Armfelt reste sig upp och fattade hennes hand.

»Tala ej om reconnaissance,» svarade han och hans
ögon återfingo det vänliga uttrycket. »Vinner ni något
med eder supplik, så skall detta bli min högsta belöning.
Vill ni nu emellertid möta mig précisement å dix heures
vid norra ingången till trädgården, så skall jag sedan själf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1892/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free