Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En balnatt af Albrekt Segerstedt. Med 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han lade sin ena hand på det döda barnets hufvud och
tog med den andra handen hustruns. »När?» frågade han.
»Litet efter ettl»
Han stod orörlig en lång stund. Det döda barnets
slocknade men ännu ej tillslutna ögon voro vända uppåt,
hustruns hufvud nedböjdt mot bröstet, och på golfvet låg
flickan, försänkt i sömn.
»Jag hade ingen, som jag kunde skicka bud med,»
sade hon om en stund. »Anna vågade jag ej sända ut,
och själf kom jag ej ifrån!»
Han satte sig vid bordet och stirrade på den dunkelt
upplysta taflan borta vid sängen. Det.brände i hans
tårlösa ögon, som hade man berört dem med ett glödande
järn, det bultade i tinningarna, och halsen var som tillsnörd.
Sedan han setat så en lång, lång stund, sjönk hans
hufvud mot bordet; tystnaden, tröttheten och
själsspän-ningen hade bragt honom i sömn.
Ja, sömnen hade nu tagit deltagarne i aftonens fest
om hand. Mången genomlefde, förd vid drömmens hand,
åter de nyss förflutna glada stunderna, sväfvade omkring
i dansens ringar, hörde sorlet, lyssnade till det muntra
samtalet och såg Petterssons lutande gestalt stå vid pianot
med fiolen stödd mot det insjunkna bröstet.
Ja, äfven han, musikanten, var förflyttad till det ställe,
där han om aftonen genom tonernas makt ledt glädjen.
De dansande paren hvirflade omkring honom, han förnam
skrattet, bullret, såg det strålande ljusskenet. Så tyckte
han sig åter vara i sitt hem. I den flämtande
belysningen såg han det döda barnet, modren och den sofvande
flickan. På en gång fylldes rummet af dansande par,
höljda i luftiga dräkter; men skuldrorna uppburo grinande
dödskallar, tomma ögonhålor stirrade mot honom. Han
tog åter på fiolen den oriktiga takten. O, hvilket
missljud skulle icke i nästa ögonblick pina hans känsliga öron!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
