Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skizz från beväringslifvet i Stockholm af N:o X. Med 8 teckningar af Georg Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis klagas det öfver befälet med mer eller mindre, ej
sällan mindre, och oftast inga vederhäftiga skäl alls.
»Kommer det någon officer, ska’ vi visa humör,»
envisas »fallskärmen» med sin gamla kvickhet. Men
vanligtvis håller sig officeren fjärran från parkens om kvällen
hälgade område; hvari han gör klokast, sålunda lättare
bevarande en värdighet, som för beväringen med dess
skeptiska, ej tillräckligt böjda lynne, gärna blir något
tvifvelaktig.
Klockan 9 fösas åter de militära fåren innanför
grindarna och det höga, spjutlika staketet, till aftonkorum.
»Nu ska’ vi ha (ci)chor(i)um igen,» spefoglar skämtaren,
och ett surrogat på psalmsång blir det, värre än om
morgonen. Men högljuddast ljuder sången Sann tro på Gud,
aftonen före utryckningen, när det känns, som om det
militära fängelsets murar skulle sprängas af luften, som
vibrerande utströmmar från så många ungdomliga strupar,
som redan tycka sig andas befrielsens lyckliga timme.
Natten: — Vid 1 o-tiden skall allting vara lugnt på
kaserngården och beväringen i sina respektive tält försänkta
i en hälsosam sömn med hufvudena kring tältstången och
kropparna utstrålade i alla riktningar. Detta är tillståndet
på papperet, sådant regementschefen ser det framför sig i
sina ljusare ögonblick, men — ännu aldrig har
verkligheten uppnått idealet. Beväringen har en märklig böjelse
att om natten föra ett kringstrykande lif, som förklaras
som en reaktion mot dagens ovana tvång. Och klockan
tio, när befälet anses ha dragit sig tillbaka, börja dimmiga
figurer, tassande ur tälten, föra ett hemlighetsfullt lif
kring det tiofotshöga järnstaketet. Då klättrar beväringen
på obevakade ställen, som en apa öfver de lifsfarliga
spjuten, där dock mången blir sittande som ett spetsadt
villebråd, till god fångst för vakten; eller kryper han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
