Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maskrosorna. Saga af Carl Larsson. Med 2 teckningar af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så ängslig för att de andra barnen skulle göra ringar af
dem, som han med smärtsam undran sett dem göra med
den vackra maskrosfamiljen, som nyss strålat i sin gula,
härliga vårprakt alldeles invid rännstenen i gränden. Men
råttan skulle ha det riktigt bra. Och så bröt han sina
egna maskrosor och satte dem på den lilla grafkullen. De
vissnade genast. Och gossen som älskade det sköna
trif-des ej längre på den nu så fula gården, utan höll sig
inne och ritade officerare och päron. Det var det
skönaste näst maskrosor. När marginalerna på en fullsiffrad
kontorsbok voro fullritade började han längta efter sin
döda råtta och gräfde upp den lilla gröna likkistan. Men
när han öppnade den var den fylld med små krälande
maskar — och råttan var borta! Det var det underligaste
han hade varit med om. Men så kom han ihåg
maskrosorna. Ja, det var från dem. Men hvar var råttan?
Uppstånden? Ja, säkert! Då visste han genast att
gar-disterna också voro uppståndna och att deras kistor voro
fulla med rosor, ty en liten rosenbuske hade suttit på en
af deras grafvar. Det mindes han så noga.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
