Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska eskaderns sista farväl eller Sångarstriden på Mysingen. Humoresk af Chicot. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dit bad dock fröken Amanda bli förskonad från att
föras, emedan segelbåtens passagerare hemsökt detta fartyg
och lofvat återkomma med bär och blommor och inte
passade det att nu åter gå ombord där utan »förning»,
hvarför patronen, som alltid tog skarp hänsyn till sin
dotters känslor, befalde drängarna att fortsätta till nästa
koloss, Requin, där sällskapet embarkerade.
De på akterdäck stående officerarne sågo tydligen en
smula öfverraskade ut öfver ett besök af så stadslika
fruntimmer i denna aflägsna trakt. Man hälsade visserligen
ytterst artigt å ömse sidor, men det kom ej till något
egentligt närmande.
Vakthafvande officern tillkallade en liten pigg
marinsoldat, som ytterst instruktivt visade det moderna
hafs-vidundrets — Requin betyder för resten haj — innanmäte
från skorstenen till kölsvinet, från hvilken inventering jag
dock ber att få skona mig själf och mina läsare. Vi fingo
nog af den sorten i somras, gud hjälpe oss så visst.
Den ende, som inte begaf sig ned i maskinrummen,
var patron Madin. Man såg honom vandra midskepps
fram och tillbaka, synbarligen stadd i djupa tankar. När
damerna kommit upp på däck igen, gick han fram till
sin dotter och hviskade en stund ifrigt i hennes öra.
Dottern blef röd och såg förskräckt ut. Så hviskade fadern
igen, troligen något mycket lugnande. Ty sedan smålog
dottern och nickade.
Man hälsade åter artigt, då sällskapet lämnade skeppet.
När båten kommit ett par famnar från Requins sida, steg
patronen upp på aktertoften, aftog sin stora hatt och
ropade »Vive la France!» samtidigt nervöst strykande fram
mustascherna ur detta patriarkaliska skägg, som utgjorde
ett af de mera framstående föremålen bland hans många
kära, personliga omsorger.
Det tog dem.
Svea, 1892. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
