Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska eskaderns sista farväl eller Sångarstriden på Mysingen. Humoresk af Chicot. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelse möjligen »utgången» skulle antaga annan form än
den beräknade.
De stackars officerarne hade knappt hunnit släppa knif
och gaffel af lutter förvåning, förrän deras öron träffades af
herr Watz’ väldiga stämma, som framdundrade »Sjöröfvaren»
med en kraft, den där nästan kom hela pansarkolossen
att darra.
»Rika byten vi få
medan blixtarna slå»
tjöt det i furiöst crescendo.
Knappt hade sjöröfvaren förklingat, förrän agenten
slungade fram »Ljungby horn och pipa», hvarpå följde
Mignons »Känner du väl det land, där höga lagrar stå»,
sjungen med ett så våldsamt försök till mezza-voce, att
åhörarne hade den finkänsligheten att vända bort ögonen
för att inte låta fru Watz märka deras djupa medlidande.
Men herr Watz, som nu kommit i farten och fått
speldosan i full gång, märkte föga af det intryck han
framkallade eller brydde sig inte därom, utan höll just på
att taga upp »För dig jag sjunger gärna den bästa sång jag
har», då han plötsligt hejdades af en energisk ryckning i
rocken af sin imperativa lilla fru. »De böra ha fått nog
nu,» hviskade hon hastigt. »Amanda gaf dem bara två
bitar af sitt äckliga pip.»
Herr Watz, som aldrig känner sig förlägen, gjorde en
elegant profryttarbugning och tvärtystnade, hvarpå damerna
skyndade fram, utdelande buketter och riktiga jättar till
jordgubbar åt de förbluffade officerarne.
Om en stund såg man damerna skynda ur messen
med armarna ombundna af ett svart sidenband, hvarpå
lästes »Marceau» i guldbokstäfver, och den ifrige sångaren
bar ett liknande band kring sin hvita sportmössa. Men
högt öfver sin lilla koketta blanklädershatt svängde fru
Watz triumferande en stor fotografi af Marceau med på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
