Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om huru Båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade. Historia af August Bondeson. Med 4 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karlarna dit och låsa upp ålkistelocket och så drogo de
fram ålatjufven, som de trodde. Och för det han inte
skulle behöfva få nån ryggmatist — det var, kan veta, på
hösten och kallt i vattnet — så lenade de upp honom
tämmeligen ordenteligt med ett godt linjamänt, som de bruka
kalla för påkolja. Ja, det gjorde de.
Men se, desse karlarna blefvo la ända skammande,
när de fingo höra, att det var Nils — åtminstone sade
han det själf. Se, han kunde ju visa dem tydeligt och
klart, att det inte var för nån lefvernets omsorg eller några
bekymmer, som han hade krupit ner i kistan; för han var
inte sämre karl, än han hade pengar på sig till ett helt
stop brännevin, som han också tog in på gästgifvaregården
och bjöd vaktarna på. Därmed så voro de också färdiga
till att hålla med Rackaren i det, som han sade: att det
bara var hans usla förvetenhet, som hade lockat honom
ner i kistan. Och på det lilla viset så var nu allting godt
och bra igen.
Men så om Sjönevads marknad så står den gapige
Hallingen, båtsmannen, där midt ibland folket på backen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
