Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forsens saga. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2 teckningar af Olle Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som mest öfvergifven, när lifvet syntes henne som mest
öde och tomt, då kom en mogen man och bjöd henne,
icke lyckan och lifvets jubel, men lifvets allvar och
pliktuppfyllelsens tillfredsställelse som tröst åt en sörjande man
och moder åt de moderlösa. Inom henne hade tändts
själfuppoflfringens sköna frestelse, som när ett ljus tändes
i mörkret, och viss om, att ingen lycka mera skulle
blomma på hennes väg, hade hon sträckt sin hand efter
det frivilliga martyriets ovissa krona, och hon hade trott
sitt inre darra af lycka, när törnena tryckte sina taggar i
hennes ungdomliga tinning.
Men när detta ord var sagdt, och hon visste sig
bunden, då hade en annan stämma vaknat inom hennes
bröst: Hvad har du gjort? Hvad har du gjort?- Den
hade fortsatt att ropa, och hennes faders ord hade ej
kunnat bringa den till tystnad. De hade kufvat hennes
beslut, men icke hennes vilja. Rasande hade kampen
mellan två stridiga makter fortgått om hennes själ, och
allt hvad andras läror och hennes egen tro kunnat väcka
till lif inom henne om offrets härlighet och lidandets
plikt, hade ej förmått att döda de tankar, som kretsade
om möjligheten af, hvad hennes lif en gång kunde hafva
varit.
Så underlig är lifvets gång, att hade fru Margareta
varit född tjugu år senare, så hade kanske hennes lif
varit ett annat. Då hade den lilla tillsats af möjlighet att
kämpa emot kanske funnits, som kommit henne att gå
sin egen väg. Då hade hennes öde måhända blifvit ett annat.
Då hade hon icke funnit den slitning omöjlig att häfva,
hvilken nu band hennes själ och gjorde henne till en fånge,
som vördade sin boja, lade den själf kring sin egen midja
och fruktade den röst, som hviskade till henne, att hon
blott behöfde höja sin hand för att vara fri. Hon stod på
gränsen mellan två led af människors barn, och de stridiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
