- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1897 /
37

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Kröplinge döfve socknapåg Anders och hans bägge klockor. En allmogehistoria af August Bondeson. Med 2 teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upp tidigt för att komma med i julöttati —’-så tyckte
Rackaren, att hon kunde gärna väcka Anders också med
en gök. •

Men när ,hon då kommer ditbort till soffan med.
koppen, så är boar, inte kropp till att få socknapågen väken..
Så tog hon jdå hans julaljus, som stod där och flämtade
och rök .med’ en lång skare, och skulle* titta fifter, hvad
det var med hönom* Då så fick hon se, att Anders var
död. Han hade visst inte tålt vid all den rara
iulatrakte-ringen.

Och underligt var det, mente Johanna Petternilla,
antingen hon nu hade drömt det eller hon hade hört det
riktigt; men det var ända, som om hon hade hört Anders
be till vår härre då om natten, att han skulle få skiljas
hädan nu i julen, medan han hade allt, hvad godt han
kunde önska sig, och medan Nils var goder på honom.
Och bägge hans klockor hade stannat, men det var nu
inte så underligt.

Så buro de liket ut i vedhyddan, för ungarna inte
skulle bli mörkrädda för Den döfve, och gingo till julottan.
Där träffte de Inger Lena i Hålan, som var syskonabarn
med Anders, fast hon aldrig hade brytt sig om släktskapen,
så länge han lefde, och talte om för hänne, att Anders
hade slutat sina dagar då 0111 natten.

Då vinkade Inger Lena med hufvet och sa det:

»Bara han.kom väl bort!?»

»Väl bort!» tyckte Rackaren. »Kom inte han vaT
bort, så vete la hundan/ hvem som kan komma val bort

— han hade en kvartersfläska, full med brannevin, under
hoddan* och en julahög på bordet framför sig, så stor; sä1
tio man kunde ätit sig mätta af en.»

Så det var ingen frågan om det!

* hoddan, hufvudgärden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1897/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free