Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildtörne. Berättelse af Frans Hedberg. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså! Har hon fått dig att dansa också?»
»Ånej, jag aktar mig,» sade Georg lugnt. »Men sä
finns det andra som dansa i stället. Bland dem en mycket
rik och tämligen ålderstigen baron och fideikommissarie,
utom alla löjtnanter och vice häradshöfdingar. Men om
du vill, så fara vi och hälsa på dem i morgon, så kan
du själf se hur det står till.»
Jag skrufvade mig litet för syns skull, men önskade
ngenting högre än att få träffa henne och så blef det
då afgjordt att vi skulle aflägga ett besök på den lilla
arrendegården dagen därpå. Det var ett litet vackert
tvåvåningshus i enklaste villastil och låg lummigt inbäddadt
under stora almar och lindar. Rundt omkring lågo höjder
med löfskog och något längre bort öppnade sig en vacker
dalsänka med en liten insjövik och några ängslindor,
genom hvilka en trög och långsam å silade sig fram, med
albuskar och vide utefter stränderna. En riktigt fager
liten idyll, som i mina ögon uppvägde både Stålhamra
och Västerfors, huru ståtliga dessa än voro.
Kaptenskan tog emot oss ute på trappan. Hon såg
blek och affallen ut och hade åldrats mycket, men var
ändå samma behagliga företeelse som förut och det riktigt
lyste upp i hennes ansikte, när hon räckte oss båda två
händerna och utropade:
»Nå, det var då bra roligt att få se så gamla
bekanta. Välkommen, kära Georg — välkommen, herr —
ja, hvad får jag nu säga ? — nu är det väl inte kandidaten
längre, antar ja.»
»Det är hvad kaptenskan själf vill,» svarade jag och
kände all förlägenhet som bortblåst, »kandidat eller doktor,
eller allrahelst Gustaf helt kort och godt.»
»Nå, men det går väl ändå inte an,» återtog
kaptenskan med ett leende, »fast jag nu vet att Lonny kallade
doktorn så, när ni sist träffades.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
