Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Med 11 porträtt - Vid Karl A. Tavaststjernas graf. Dikt af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du sitter som gäst vid mitt arbetsbord,
och som ljungeldar slå mellan himmel och jord
kring den ensammes eviga gåta.
Det är ju en villa. — Men vännens ord
jag vill på din grafsten rista. —
Sof sött, lille Karl! — Ty snöig jord
kläds dock med grönska en gång i nord,
och isiga bojor brista.
Den vår, som dä kommer, den vigde du in
med ditt barnsligt adliga sinne.
Den ungdom, som växer i Finland, är din,
den skörd, som mognat för den, är din,
du styfsinte, veke finne.
Du de »Hårda tidernas» skald och man,
som lifvet så blodigt snärtat,
»I förbund med döden» din lager du vann.
Nu ändtligen kanske man tolka kan
vid din graf det stormiga hjärtat.
Nu ändtligen här vid din sarkofag
skall stråla i fullhet din ära.
Det är ej en konung, som hedras i dag,
det är han, som i kraft af andens lag
stod den lediga tronen nära.
Och här i det hem, där så ofta du satt,
två vänner dig samman begråta.
Lille Karl, lille Karl! Sof sött på din skatt
af kärlek och minne i dödens natt,
som är alla lefvandes gåta.
Gustaf af Geijerstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
