Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En äfventyrlig affär. Bondhistoria af John Johnson. Med 2 bilder av Osc. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig fått köpa en sak, ty allmogen är misstänksam mot
»herrar». Ett par timmar sedan herrarna gått, kom far
själf hem från ägorna.
»Nå,» sade han åt gumman, »du såg väl ä^tter så di
där ’drifvarna’, som låg på ’kammarn’ i natt, inte tog nå’t
med sig ut’å vårt, när de gick?»
»Ja, inte hva’ ja’ kunde märka, och ’snälla’ såg di
ock ut å vara Lill-Stina fick en slant åf den gamle,»
svarade mor i huset.
»Rackareknepl Sån’t ska’ du aldrig fästa dig ve’,»
menade bonden tvärsäkert. »Det är fäll’ bäst å se ätter själf!»
Och därmed gick han in i »kammarn».
Men lång stund var han inte därinne, förr än han
kom instörtande i storstugan, så att de långa skörten på
hans rock stodo som en stjärt efter honom. Och med
darrande röst, nästan gråtande skrek han:
»Har en skulle sett på den le’e! Mi’ fina ’urklocka’,
mä duppelboättera, åf renaste silfver, som jag bytte mej
te när vi gefte oss, stal dom allt ändå, di rackarna! Ja
värderar’na minst te’ femtan riksdaler, å aldri’ i lifve’ har
ja mistat så mycke som en hästlort af näge värde förr.
Kors för den sure, tocke elände 1»
»Ä* du riktit viss om, att di tagi’ ’urklocka’, som
hängde på vägga i kammarn?» sporde gumma hans.
»Ja!!!» skrek bond! »A de ä ditt fel, som inte låste
inn’a i ’klaffen’. — Men ’Perker ska’ fäll ta’ dom, bara
ja får fatt’ fjär’sman! — De ska kosta dom minst tie års
’Långholme’, så sant ja heter 01’ Annerso’ — ja, gu’ ska’
det inte,» slöt han, satte mössan på sig och skyndade ut. —
Så spände han »Alfvesta märra», den liksta springare han
hade, för en verkvagn, och därpå i väg! »Alfvestamärra»
hade inte fullt så brådt, som bond’ att komma i väg, till
dess denne slog henne i ändan med »tömlyckan» och skrek,
smackande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
