Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När åskan gick. Från Glimminge gamla gäslgifvarestuga af August Bondeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer öfver himmelen. Solen förmörkades. Askan mullrade
så smått, på afstånd. Hon kom allt närmare och
närmare. I ett nu blikstrade det till. så att det hvitnade i
stugan. En skräll, så fönsterna skallrade och bläckor och
glas hoppade på skifvan. Och så blikst på blikst och
skräll på skräll — orimmeligt!
Det blef tyst med surret i gästgifvarestugan, och
bläckorna sattes varligt på skifvan. Lore Knalle lade först
ihop kortleken, så stack han honom i innerfickan på rocken.
Men när skrällarna blefvo ändå förskräckeligare, så
tog han upp honom igen och slängde honom in i spisen,
där det ingen eld var nu i sommarens tid. Tratta Lars
satt på sin stol och höll bägge händerna för ögonen för
att slippa se blikstarna. Rackare Nilsen satt tyst på sin
gamle plats och bara klämde hårdt på mullbänken.
Hallingen stod där styf som en frusen krokedill därframme
vid spisen. Göken och Dabben och Baselisken hade satt
sig ner, hvar de kunde, och bara gapade och stirrade rätt
fram. Gamle Holger Kältring skakade på sin stol och
hållde sin gamle ullhatt med bägge händerna för att inte
släppa honom.
Nu kom rägnet, så stridt, så hvar droppe smattrade
allt värre än den andre. Men hvad var la det imot desse
åskeskrällarna, som slogo i hvarandra, så den ene hade
inte dånat ifrån sig, innan den andre tog i.
Slåttafolket kom fram ur ängen, sakta och högtideligt,
för att söka skjul — en får aldrig springa i åskeväder —
och barnungarna voro med, de kröpo tysta intill
gäst-gifverskan som kycklingarna intill hönan.
»Det var ett härrans väder!» sa gästgifvarmor, och
hakepåsen ända skalf på hänne. »Det är som på världens
yttersta dag. Jag tror det blikstrar i alla världens fyra
hörn. Vi fåm läsa!»
Det blikstrade och knallade, så allt gick rundt i stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
