Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Bonnier, Sveas utgifvare, 1820—1900 †. En minnesruna af Frans Hedberg. Med 2 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bakporten på glänt och nyfiket stucko ut våra hufvuden
med fara att få oss ett sabelhugg öfver nacken.
Och nu — hur hade icke tiderna förändrats 1 Där
förut vörtpannorna sjödo och där ölfaten bandades på den
rymliga gården, där kärrorna skramlade och drängarna
grälade, till dess bokhållarens hasselpåk återställde friden,
där hörde man nu tryckpressarnas jämna, taktmässiga slag
och de muntra skolgossarnas lekar under rasterna. Och
uppe på sitt kontor satt den aldrig sysslolöse förläggaren
vid sina korrektur och sina allt rikligare inströmmande
manuskript, och den ena unga författaren efter den andra
trädde in genom dörren med stolt själfkänsla eller bäfvande
hjärtklappning, för att efter längre eller kortare
öfver-läggning gå därifrån med ärendet uträttadt. Det hände
nog då att den ena gick med själfkänslan litet stukad,
och den andra med hjärtklappningen aflöst utaf det saliga
lugn som en nyss tom, nu — om icke just späckad —
dock tämligen fetlagd portmonnä alltid visat sig kunna
in-gifva till och med snillena.
Men det var icke blott de den tiden unga som
hittade vägen till kontoret där öfver gården. Man kunde där
träffa August Blanche, Johan Gabriel Carlén, Gustaf Henrik
Mellin, Johan Jolin, Zachris Topelius, Elias Sehlstedt, Johan
Nybom, Talis Qvalis-Strandberg, Orvar Odd-Sturzenbecker,
Emelie Carlén, Marie Sophie Schwartz, Lea, Mathilda
Langlet, Vilhelmina Stålberg och ännu många flera, ingen
nämnd och ingen glömd. Ty förlagen blefvo allt flera
och många år hade icke förgått, förrän lokalerna blefvo
för trånga och de båda husen åt gatan och gården fingo
lämna plats för det stora byggnadskomplex som nu
innesluter det Bonnierska tryckeriet och förlagsexpeditionen.
Man kan utan öfverdrift säga att detta var en i
sanning storartad utveckling från det blygsamma företag som
år 1837 startades med »Ett hundra städerett geografiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
