Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade ett par steg inåt skogen, där kastade han sig ned på
marken, och nu var det hans tur att gråta. Brita kom
efter och satte sig bredvid honom, hon var så glad, hon
visste ej hur hon skulle bärga sig för att ej le högt. —
»Ingmar, Lill Ingmar,» sade hon och gaf honom hans
smeknamn. — »Du, som tycker, att jag är så ful.» —
»Det tycker jag visst.» — Ingmar slängde undan hennes
hand. — »Låt mig nu tala om det för dig.» — »Ja, du får
väl tala.» — »Minns du, hvad du sade på tinget för tre
år sedan » — »Ja.» — »Att om jag bytte om håg, skulle
du vilja gifta dig med mig.» — »Ja, jag minns.» — »Det
var efter detta jag började tycka om dig, jag hade aldrig
trott, att en människa kunde säga något sådant. Det var
öfvermänskligt, att du kunde säga så till mig, Ingmar, efter
allt jag gjort dig När jag då såg på dig, tyckte jag att
du såg bättre ut än alla de andra, du var klokare än de
alla, och du var den enda, som det var godt att lefva
tillsammans med. Jag blef så kär i dig, och jag tänkte, att
du hörde till mig och jag till dig. Och först tog jag för
alldeles gifvet, att du skulle komma och hämta mig, men
sedan vågade jag inte tro det.»
Ingmar lyfte upp hufvudet. »Hvarför skref du inte?»
»Jag skref väl.» — »Och bad mig förlåta dig, det var väl
ingenting att skrifva om.» — »Hvad skulle jag ha skrifvit?»
— »Om det andra.» — »Skulle jag ha torts skrifva det
jag » — »Nu hade jag så när inte kommit.» — »Men
Ingmar tordes jag skrifva friarbref efter allt jag gjort dig?
Sista dagen i fängelset skref jag till dig, därför att prästen
sade, att jag måste. Han tog brefvet och lofvade, att du
skulle få det, då jag var rest. Och nu har han redan
sändt af det.»
Ingmar tog hennes hand, lade ut den på jorden och
slog på den. — »Jag kunde slå dig,» sade han. — »Du
kan göra med mig, hvad du vill, Ingmar.» Han såg upp i
hennes ansikte, som lidandet hade gett en ny skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
