- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1901 /
96

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till en Frödingskaraktäristik af Lennart Hennings. Med ett antal okända dikter af Gustaf Fröding

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Af maktens ambrosia mätte
I trodden er vara de rätte
att råda i allt som är!

Men hören I dånet, Kronider?
nu nalkas det hårdare tider,
nu stormar titanernas här!

Och bergen från roten de lossa
och Pelion hvälfs öfver Ossa
till stege som räcker och bär.
Kanhända att treudden brister,
kanhända att sceptern du mister,
olympiske Zeus Patär!

(2! jan. 1892.)

Samtidiga med dessa äro åtskilliga dikter af den andra
samlingen. »Förrädaren» offentliggjordes sålunda i februari,
»I valet och i kvalet» i maj, »Gamle Skam» och »En
nyårslåt» i januari, »Tre käringar i en backe» och
»Atlantis» i mars samma år. Det är ett skede af
inbillnings-styrka och skaparkraft som fått uttryck i den skiftande,
rika alstringen. Det har sannerligen inte varit ofta som
läsarna af ett svenskt landsortsblad fått en sådan kost som
Karlstadstidningens prenumeranter under dessa år, då
Fröding där tryckte sina dikter, som det tycks, tämligen
omedelbart efter författandet.

En krönika för den 16 april 1892 heter Flickprat och
är lagd i munnen på Alice, kanske samma hårdhjärtade
unga plågoande, hvars grymma beteende framtvang suckar
och knäfall i »Vackert väder». Hon filosoferar
flickför-numstigt öfver åtskilliga ting och slutar med följande dikt:

Min hvita sidensko.

Det jämrar och det gnäller
i lifvet nu för tiden:
vårt lif det är ett jämmerlif,
vår jord en jämmerdal.

Den är så katten heller
— min hvita sko af siden
vet bättre råd, på rosor går
hans dans på lifvets bal.

Och den som står i hörnet,
när glädjen gifvit korgen
men tom på rosor, jämre tyst
och lämne oss i ro!

Och tala ej om törnet
och synderna och sorgen —
jag sparkar undan släpet med
min hvita sidensko.

Emellertid fick inte denna flickaktiga själfviskhet och
spotskhet behålla sista ordet. En vecka senare eller nästa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1901/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free