Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till en Frödingskaraktäristik af Lennart Hennings. Med ett antal okända dikter af Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildrar han en jul i Uppsala, då några värmländska
studenter stannat kvar öfver mellanterminen och slöto sig
tillsammans för att gemensamt fördrifva dagen, också en
verklighetsbild hämtad ur egen erfarenhet. En skildring
är hämtad från vistelsen i ett tyskt pensionat och har
samma klang af direkt, personlig upplefvelse. Ibland gäller
det politik, han skämtar med riksdagen eller ministären
eller någon . tidning af motpartiet som innehållit en
an-greppsartikel. Då och då öfvergår han till vers, och
liksom med ett trollslag växer och djupnar hans
framställning då med ens. Det är något aftrubbadt och
hvardag-ligt öfver hans prosastil i allmänhet, det är inga klangord
som ljunga fram där, ingen skarp tillspetsning som sätter
märken i ens minne, och framför allt: det är ingen
rytmik. Han, mästaren i den bundna formen, den hittills
oöfverträffade i melodisk versbyggnad i vårt språk, han
äger som prosaist inget utmärkande drag. I
prosakrönikorna, som ha sitt intresse bara därför att de belysa
hans personlighet, stråla då de någon gång instuckna
små dikterna med en det öfriga helt fördunklande glans.
Där finns t. d. en liten lustig bit om Traska Patrullo och
karbinierernas patrull i en riksdagskrönika och en åskådlig
baldikt från en maskeradtillställning. Öfver hufvud taget
äro balreferaten i allmänhet omsorgsfullt och rikligt
tillgodosedda och stämningen af musik, färger, ljus och
ungdom har aldrig förfelat att göra intryck på referenten.
Men icke var han född till kåsör och referent och
visst var det en alltför dyrbar tid de togo dessa spånor,
då handen kanhända hellre snidat konstverk eller hvilat
i den ro, som är de blifvande gärningarnas moder.
Lennart Hennings.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
