Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället. Ett jämtlandsmotiv af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragni — nej naturligtvis kunde det ej vara tal om
att finna henne här.
Nu vände hon sig om.
»Ragni!»
Hon kom springande och tog mina framsträckta händer
i ett tillstånd mellan leende och gråt.
»Nu skall jag be din principal,» sade jag innan något
vidare ord blef växladt, »att jag får rå om dig i
eftermiddag, så att jag får prata med dig riktigt och får en
redig förklaring på, huru jag kan finna dig här. Vill du
göra mig det nöjet?»
»Ja, det vill jag så gärna.»
Principalen beviljade genast min anhållan, och Ragni
följde med utan att tala om att göra toalett. Hon var för
öfrigt mycket nätt och fullt modernt klädd och tog sig
riktigt bra ut i denna dräkt — något, som jag icke
väntat. Men det är också svårt att, då man ser en lapska
i nationaldräkt, bilda sig en föreställning om, huru hon
skall taga sig ut i vanliga kvinnokläder. De enda exempel
man annars får härpå, tiggar- och sockenlapparnas kvinnor,
äro just icke uppmuntrande.
1 första taget hade jag reflexionslöst duat henne. Ett
ögonblick undrade jag, om jag skulle kalla henne fröken.
Men det var mig emot, och det skulle säkert såra henne.
»Skola vi fara ut någonstädes?» frågade jag.
»Ja tack,» svarade hon synbart glad.
»Till Djurgården, Saltsjöbaden, Djursholm — bestäm
själf.»
»Finge jag bestämma, skulle jag helst vilja komma
riktigt åt landet. Det är så sällan jag har tillfälle därtill
numera »
»Ja, hvad säger du då om Nackanäs? Med
Saltsjöbanan till Sickla, så promenad fram och upp i skogen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
