Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället. Ett jämtlandsmotiv af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om tre månader far jag dit upp för att alltid bli där.
Första oktober äro både far och jag fria.»
»Ni skola naturligtvis hälsa på mig, då ni i hemväg
passera Östersund.»
»Ja, tack.»
Så nådde vi hennes port, och droskan höll. Hon
tog mina båda händer till afsked.
»Det är den lyckligaste dag jag haft sedan jag for
hemifrån, och jag skall aldrig glömma den.»
En af de första dagarna i oktober kom Ragni och
hennes far. Hon var mycket aifallen och hostade styggt.
Det var alldeles afgjordt lungsot.
»Det var hög tid på, att du kom upp,» sade jag till
henne. o
»A, det är redan för sent. Jag har bott i hus~allt
för länge — jag var ej så stark som far. Men far är
hulpen på benen igen, och jag får dö i en kåta. Mer
begär jag inte.»
Jag kände, att hvarje vidare försök att ingifva henne
hopp skulle klinga falskt och teg därför.
De voro hos mig hela dagen och foro med
aftontåget uppöfver. Innan Ragni tog afsked räckte hon mig
en lapp-pung.
»Låt mig få ge redaktören denna och göra det medan
jag lefver. Jag har gjort den på lediga stunder å kaféet
medan mina tankar gingo hemåt.»
Jag tvekade ett ögonblick att taga emot den, emedan
den var så konstrikt arbetad, att den hade ett för hennes
förhållanden ej så ringa penningvärde. Men det skulle ha
gjort henne ledsen, om jag försmått den, och jag tänkte,
att jag alltid kunde finna någon gengåfva, som ej såge ut
som och icke vore betalning.
Hon fick icke fram ett enda ord mer än ett innehålls-
14. — Svea 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
