Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antingen — eller. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antingen — Eller.
stöttet fanns ingenting i den blifvande svärmoderns lilla
<38k>T trerumslägenhet, som var obekant för Edith Hegardt;
hon skulle utan någon som helst tankeansträngning ha kunnat
beskrifva hvarje detalj ur minnet; hvardagsrummet,
gammaldags solidt med alla möbler i ljus mahogny och med en
oändlighet af handarbeten placerade på soffa, bord och
stolar i form af öfverkast och dukar. Härinne »satt man»
hela dagen. Änkefru Witt i länstol vid det ena fönstret
och de tvenne döttrarna vid det andra, ja, Selma hade
icke mycken tid till sittning; hon idkade hushåll med en
för Edith nästan ofattlig energi. Flickornas rum: ett litet
dockskåp i hvitt, hvita trådgardiner, hvita, skramlande
stärkta öfverdrag, hvita virkade antimakassar och hvita
sängtäcken. Det var för resten så .karakteristiskt både
för Selma och Agneta denna färgbrist, att den som hade
aldrig så litet impressionistisk syn på tingen genast skulle
ha förstått att så och icke annorlunda måste flickorna
Witt ha det.
Sängkammaren, som fru Witts lilla enskilda tusculum
kallades, kände Edith kanske minst till. Den användes
emellertid alltid vid rådplägningar till födelsedagar och
namnsdagar, så att åtminstone sex, sju gånger årligen
under de gångna åtta förlofningsåren hade Edith varit där,
först som en darrande blyg ung flicka, hvilken en smula
fegt gick in på alla förslag, sedan med växande
oppositions-lust, allt efter som hon märkte, att hennes fästmans
närmaste och hon voro oförenliga som eld och vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
