- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1901 /
228

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antingen — eller. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och märkte, hur stora, klara tårar rullade ned för hans
ganska runda, röda kinder. Det var som något bubblade
upp inom henne af fyejdlös vrede öfver detta utbrott hos
honom, stilla och tåligt som hos ett skrämdt, agadt barn.
Hon följde mekaniskt hans stora, kraftiga gestalts linier
och det gled ett föraktligt drag öfver hennes ansikte.

»Du skall välja,» sade hon.

Han snyftade.

»Edith, min älskade, jag kan inte, inte nu. Låt oss
vänta till våren, då skall jag planera.»

»I åtta år har jag trott, att det stått en man bakom
ditt ord, Tord. Du, jag har haft tro pä dig. Det är det
bästa en människa kan ge en annan.»

»Jag har aldrig svikit din tillit.»

»Jo, det har du. Ditt vankelmod, din olust att gå
ut från kammarvärmen, din maklighet, detta fula, klumpiga
uttryck för hvarjedagslättja, allt har kommit mig att tvifla.
Och ser du, ja, det vet du för resten: jag hör inte till de
kvinnor, som när de älska, uppge sin egen personlighets
kraf. Mina tankar skulle aldrig trifvas sammanväxta med
en annans, de måste fritt utveckla sig, och därför ångrar
jag dubbelt, att jag inte talat förr, att jag inte för länge
sedan sagt dig, att konstnärinnan inom mig går under på
det här sättet. Den, som skall skapa, behöfver lugn och
på fem långa år har jag knappt haft en dag, då jag inte
ängslats och undrat på framtiden.»

»Är det mitt fel; du vet, att jag också har längtat.»

»Ja, med sordin, men ser du, så längtar aldrig en
kvinna.»

»Och hvad begär du nu af mig?»

»Ett bestämdt afgörande.»

»Edith!» — Han var mycket blek och hans
godmodiga blå ögon mötte ångestfullt hennes — »Jag har
varit tvungen att lefva med på sista tiden, de andra lärarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1901/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free