- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1901 /
233

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Psalmen.“ Novell af E. Walter Hülphers

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hå, det är ju fäbodflickan bara, som går ner till
sjön. Henne känna skogens vilda fåglar godt, ty hon vill
dem intet illa. Tjädertuppen sticker åter hufvudet under
vingen.

Ater börjar mården att smyga uppför stammen.

Då börjar »Psalmen» i busken att grina, så att
tänderna blänka.

Som en orm glider han ur busken, som en lurande
lo smyger han fram mot stigen, där flickan kommer.

Hon smågnolar för sig själf där hon kommer, och
plötsligt ger hon till ett högt »kåkande», stannar och lyssnar.

Det svarar långt borta, uppe på backen under
bergsklinten, där fäbodstugorna stå.

Det blir ett skälfvande fall mellan träden. Det prasslar
i ris, det rasslar i löf. Så går hon vidare ner mot stranden.

Då brakar det i busken strax bredvid henne, så är
det någon som rusar på henne och griper henne vid strupen
kväfvande hennes rop. Hon ser hvita tänder blänka, hon
ser ögon brinna i grönaste brand. Hon kämpar, hon klöser,
hon biter. Greppet om strupen blir hårdare och hårdare.
Blicken öfver henne blir än mera brinnande.

Då sjunker hon ihop, då vet hon intet mer.

Men om en stund kommer en man springande ut på
en klippa, som stupar lodrätt ned. Där nedanför är det
djupt och sankt. Där nere skymta slutna näckrosknoppar
öfver det svarta vattnet.

Skogen sofver.

Då höjer han henne öfver sitt hufvud på raka armar,
och så blir han stående och ser ner i djupet. Med ett
skri, så det skär långt borta mellan höjderna, med ett
skratt, så några skogsdufvor skrämda med susande vingslag
och prassel, då de stöta mot grenarna, sätta af från de
träd där de satt sig för natten, så att furor och granar
skälfva af undrande skräck, slungar han henne ut i djupet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1901/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free