Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nationella konsten. Tankeutbyte i bref mellan Richard Bergh och Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medvetenhetens utan i instinktens långt mäktigare
form. Det är därför fosterlandskänslan lyckligtvis är
outrotlig — jag säger lyckligtvis, efter som den är
oumbärlig ej blott för ett folks vara, utan äfven för
hvarje människas fullblodiga tillvaro. Och liksom denna
instinkt nu hos hela folket är resultatet af en långsam
kultur, kan den hos hvarje ny generation stärkas och
stegras till målmedveten själfkänsla och ansvarskänsla
gen t emot folkets nutid och framtid.
En sådan stegring är ett godt — dock endast
ifall denna nationella själfkänsla blir af samma
förädlade art, som den utvecklade individens, hvilken kan
känna sin egen styrka utan att dock vara blind för
dess gränser; hvilken intar sin själfvalda eller
själf-eröfrade plats utan att därför intala sig att denna
plats är tillvarons medelpunkt; hvilken häfdar rätten
till och betydelsen af sin egenart utan att därför antaga
att denna egenart är den högsta som finnes!
När jag tidigare sagt att barnet bör uppfostras
till patriotism men mannen uppfostra sig själf att
öfvervinna den, då menade — och menar — jag att
för barnet och de på barnets ståndpunkt stående är
ensidig patriotism den naturliga genomgången till en
fosterlandskänsla af högre art. Och ju mer enhetliga
de fosterländska intrycken ända upp till ungdomsåren
äro, ju bättre. För barnet måste den egna hembygden,
det egna landets historia och litteratur, det egna folkets
lynne vara de bästa af alla — liksom far och mor
(le bästa af människor — och det vore mycket ovisi
att i dessa afseenden påtvinga barnet kritiska
synpunkter. Men när en människa stiger i utveckling,
inser hon ej blott att det för henne käraste ej behöfver
vara det yppersta i och för sig: hon nödgas äfven
medgifva att många, under tidigare skeden för henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
