Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faddergåfvan. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tänka på honom, som skulle komma. Han måste
vänta ut honom.
Hade han förut varit slö i sina omsorger om sig
själf, blef det nu annorlunda. Det var slut med alla
ansträngande strapatser. De som önskade hans hjälp
måste komma till honom i stället för han till dem.
Han som förut lefvat nästan lika tarfligt som folket
omkring honom, hade nu hvarje dag kött på sin tallrik
oeh vin i sitt glas. Fram på sommaren tog han en
adjunkt för att skona sig, och sedan låg han mestadels
på soffan och drömde om den väntade, som han måste
se innan han själf gick sin väg.
En sensommardag, då bladen redan börjat falla,
höll han honom också i sina armar. Och då han
lutade sitt ansikte öfver den varma, flämtande lilla
varelsen, tyckte han att bröstet blef för trångt för hans
hjärta.
Han greps af en öfverväldigande, en oändlig
tacksamhet mot den nykomne. Han syntes honom en
hjälte, denna lilla hjälplösa stackare, som ännu knappast
öppnat sina ögon. Det föreföll honom som om han
värnlös störtat sig in i denna värld, trotsande alla dess
styggelser, endast för att trösta honom och kasta en
solstrimma öfver den väg han hade att gå.
Det var dock en, som icke svikit honom. Det
var en, som han icke väntat förgäfves.
En söndag frampå hösten hvilade det icke riktigt
samma djupa lugn och stillhet som vanligt öfver den
gamla kyrkan.
Icke för att där infunnit sig mera folk. De fyra
eller fem fattighusgummorna och de två eller tre
fiskargubbarna sutto där som annars och väntade på att
gudstjänsten skulle börja. Det var precis som de andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
