- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
80

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faddergåfvan. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slutligen tystnade den läsande rösten.
Döpelse-akten var förbi. Men ännu stod fadern med
handboken fälld och såg på sin son.

I detta nu brusade mäktiga orgeltoner genom
luften. En psalm spelades upp.

Då lyfte kyrkoherden för första gången sina ögon.
Detta var en öfverraskning. Det var klockaren som
på eget bevåg låtit orgelpiporna tala för den lilla
ny-döpta.

Dock, det var icke endast orgelpiporna som talade.
Med dem blandade sig en mångstämmig sång af
människoröster, grofva, spröda, klangfulla, unga, gamla
röster, alla slags röster.

»Herre signe du och råde, och bevare nu oss
väl», klingade den gamla välkända psalmen mot
kyrkans höga hvalf, kring hvilka ödsligheten så länge
hade härskat.

Smygande tysta som tjufvar hade de kommit till
ett ställe, där de icke längre hörde hemma, för att
stjäla sig till en blick på hvad som icke kom dem vid,
och de hade tänkt gå lika tysta som de kommit. Men
det var icke så lätt som de trott. Härinne i det gamla
templet funnos ting som grepo tag om deras hjärtan
och höllo dem kvar. Det var altarringen, där de legat
på knä som nattvardsbarn, det var de höga fönstren,
genom hvilka solen strålat in öfver deras hufvuden
och utanför hvilka julnatten blånat för deras ögon.
Det var den sjuka prästens ihåliga kinder, som påminde
dem om alla de lidanden han lindrat för dem. Det
var hans barn, som han välsignade, som påminde dem
om deras egna barn, som han också välsignat.

De kunde icke känna sig främmande härinne. De
kunde icke känna sig främmande för mannen
där-framme, som alltid varit deras vän och beskyddare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free