- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
136

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen. Novell af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarken är eller icke är, halftoner, drömmar, kalla
det hvad ni vill.

»Männen — det är ett kapitel för sig, inte sant,
och på det hela taget... Ja, på det hela taget kan
det nog hända att jag har en svaghet för dem. Nej,
jag menar inte som kvinna, det gör jag verkligen inte.
Det är rent af märkvärdigt hvad jag är oberörd i det
fallet, det tycker jag åtminstone själf, och min tant
säger att hon aldrig i sitt lif sett någonting kallare.
Kall är jag inte, det vore väl orättvist att påstå, men
det behöfver jag ju inte precis göra klart för min
tant, och de säga att man inte tar det hela så lugnt
på andra sidan om de tjugofem åren. Det vet jag
inte och jag skall aldrig få veta det, men jag anar
glöden. Jag tycker ibland att jag har öron att höra . . .
något öfvermänskligt. . . som kommer som orkanen
och bryter oss likt vass, men bakom allt detta ville
jag förnimma sjungande änglastämmor och klang af
harpor. En sfärernas harmoni.

»Ja, det är underligt. Stundom kan jag längta
efter något, som jag icke vet hvad det är och som
bara har ett namn — fullkomlighet.

»Men det fullkomliga . . . Jag måste skratta. Jag
tänker på en väninna till mig — hon är maka och
mor sedan flera år tillbaka — som påstår att ogifta
kvinnor ha en alldeles felaktig uppfattning af det
manliga släktet. Afståndet är för stort. Vi ha aldrig sett
dem i hvardagslag, vi kunna tala illa om dem, men i
djupet af vårt hjärta dyrka vi dem som en gudamakt
i skyn.

»Hvad mig beträffar, måste jag säga att den
gudamakten lämnar mig förvånande likgiltig, ja, det gör
den sannerligen, och någon dyrkan tycker jag väl inte
det kan bli tal om på allvar. Jag tror att om de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free