- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
189

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julglädje. Skiss af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hos gårdshusets hyresgäster — en och annan familj
julade till och med för öppet fönster, och hos
urmakarens, där ungarna just dansade sista polskan kring
granen, stod juloset som en rök ut genom lättrutan.
Stora huset, där hennes herrskap bodde tre trappor
upp, var också fullt af ovanliga ljud, som betydde
julafton — barntramp, polskor dunkade på pianon,
skrattsalvor, förmodligen efter skojiga julklapps verser,
som lästes upp. Inifrån salen hörde hon slammer af
teskedar — de voro redan vid smörbakelserna — och
grosshandlarns tjufpojkaktiga röst berättar lifvade
historier, som han ständigt hade nytt lager af — det var
visst mest sådana han samlade, då han rände staden
omkring med sin lilla profväska, för att ta upp order
— och så skrattade de främmande profryttarne, och
litet emellan kom fruns på samma gång hesa och
skrällande flatskratt — det hördes minsann bara på
det skrattet, att hon hade stått i cigarrkiosk på
Djurgården !

Beskedlig var hon i alla fall, kräket, fast hon
inte dugde till något i sitt hus. Då hon såg för en
stund sedan, att Marie var trött och ledsen och hade
gråtit, hade hon själfmant erbjudit sig att ta in maten
och duka af kvällsbordet, så att Marie skulle slippa
kläda om sig och gå in och visa sig för de främmande
herrarne. Och i morse, då Marie tiggde och bad att
få ut en krona, bara en enda krona, på sin lön, hade
hon ju helt uppriktigt vändt ut och in på portmonnän
och visat henne, att hon inte hade ett enda öre. Och
då Marie stått på sig och pockat på sin rätt och sagt,
att hon nödvändigt måste ha den där kronan till något
ytterst angeläget, hade hon sett bekymrad och
eftertänksam ut, och Marie hade mycket väl förstått, att
hon funderat på, om hon inte hade något att pant-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free