Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Karl Jakob Rossander, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträckte han sina resor till Ceylon och Indien samt utgaf
1894 sina reseminnen från »Rubinön» (Ceylon), 1897 en
bok »Ur Indiens historia». Som populär-vetenskaplig
föreläsare uppträdde han flera gånger i hufvudstaden och tog
till orda emot de anfall mot »vivisektioner», hviika både
i tidningar, broschyrer och riksdagsdebatter fått hvassa
uttryck.
Vid ett partiellt riksdagsmannaval i Stockholm fick
Rossander inträde i Andra kammaren, där han mycket
lifligt uppträdde vid 1875 års riksdag. Han deltog till
exempel med mycken skärpa i »decharge-debatten»,
diskussionen om konstitutionsutskottets betänkande efter läsningen
af de i statsrådet förda protokoll, och tog de angripna
statsråden i försvar mot landtmannapartiets oklara sätt att
till-lämpa regeringsformens § 107, hvilket Rossander kallade
ett »hugg i ryggen». På Rossanders motion erhöllo
Vetenskapsakademiens tjänstemän en löneförhöjning, som
regeringen ej påyrkat, hvilket visar alt hans
riksdags-mannavärf ej varit utan frukt. Men han sökte aldrig att
återvinna det.
Rossander var en talangfull och högst intresserad
medbroder i det glada ordenssällskapet »Par Bricol» och
fungerade där som »Stormästare» under en följd af år,
omtyckt talare både i allvar och skämt. Professor
Rossander var också en mycket populär man i sin hemstad,
verkligt representativ för »Stockholmaren sådan han bör
vara».
Ännu flera år efter afskedstagandet, 1893, var
Rossander samma lifliga, rörliga, för samtidsutvecklingens
fortgång intresserade man, som under tidigare lefnadsskede.
Men åldern tog småningom ut sin rätt. Ännu ’som
stapplande gubbe bibehöll han dock sinnets lifaktighet och hans
sista sjukdom var icke långvarig. Han afled i sitt
kärleksfulla hem i Stockholm den 4 februari 1901 och den till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
