Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gräfva mycket djupt, men vattnet skall bli friskt och godt
ändå.» Och han nickade vänligt uppmuntrande mot honom
och den unga hustrun och deras hem. »Må det bli er
till välsignelse, och må ni många och länge dricka af det!»
Man tackade honom, trots hans afböjande och talade
om återtjänster för besväret. Han strök sig fortfarande
trött om pannan och tycktes tveksamt öfverlägga om något.
Så ropade han beslutsamt sonen till sig.
»Ni ger er af nu, ni båda,» sade han. »Jag stannar
här för att se, att arbetet blir ordentligt gjordt.»
Det var visst hans vana i sådana fall, ty flickan log
muntert som mot en känd svaghet. »Det är synd att du
inte blir med far,» svarade hon, »där är ännu stillare nu,
och det blir så skönt att fara.» Sonen nickade lydigt*
men tycktes inom sig göra invändningar mot en dylik
lek med dyrbar tid. Så gingo de båda ned mot båten.
Grels satte sig igen på marken och hvilade, med den
bruna handen smekande gräset som förut, förnöjd att stanna
kvar på denna fläck och ha det kära arbetet för sig. Han
fick nu först syn på svalorna och följde med sin klara
blick deras vingslag som glimmade till mot det blå. Han
tycktes så lycklig, som en man kan vara.
Det gaf mig mod till att tala med honom. Min
fantasi hade blifvit väckt af scenens hemlighetsfullhet. Det
hade aldrig förr fallit mig in att undra, hvar vattnet kom
ifrån i källor och brunnar, och tänka på hvad det betydde
för oss människor. Vidjegrenen var mig också en gåta,
som min lilla kännedom om magnetismen lämnade lika
dunkel, trots de djärfvaste spekulationer. Nu ville jag
veta lika mycket som han, och jag började med att
antyda mina förkunskaper och min hypotes.
Han såg på mig och skakade lätt på hufvudet åt min
alltför invecklade visdom.
»Den behöfver vatten,» svarade han. »Allting be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
