Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Trastevere. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I TRASTEVERE.
Qomenico var en liten krympling, lam från födseln, Cesare
hade fått högra benet bortskjutet under kriget, men
midt emot hvarandra sutto de i vestibulen till Santa Maria
i Trastevere, såsom den gamla basilikans privilegierade
tiggare. Med sitt bleka ansikte och sina smäktande ögon
såg Domenico ut som en lemlästad martyrgosse på en
barockmålning, där han satt uppflugen mot ett kolonnskaft.
Cesare, f. d. soldaten, halflåg däremot i sin kappa i den
sårade krigarens ställning och sträckte vårdslöst sin breda
bak och sina omaka ben på den i stengolfvet inmurade
grafplattan öfver Claudia Rutilia, en romersk
värdshusvärds änka, som fattats af andan, öfvergått till
kristendomen och begrafvits under bilden af den ur askan
upp-ståndna fågel Phoenix.
Domenico hade erhållit sin tiggarplats genom
familjeförbindelser med en kaplan vid kyrkan, Cesare sin genom
aftal med förre innehafvaren, en liten blind, som dragit
sig tillbaka från affärerna, sedan han gift bort sina tre
döttrar med anständig hemgift. Nu delade de båda tiggarna
inkomsterna af kyrkbesökarnas gifmildhet. Blott några
nalkades ordnade de sig. Domenico vände hufvudet på
sned i tre kvarts profil med en dubbelt smärtsam och
tårad glans i sina bruna ögon, Cesare lade sitt väderbitna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
