Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Trastevere. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ändock framhärda i halstarrig förvillelse och mörker
till evig ofärd. Domenico underlät aldrig ett litet
omvändelseförsök, gjordt med naturliga prästanlag och med
användande af den förvirrade visdom, som han insupit på
kyrktrapporna och i samtal med munkar.
»Melkisedek,» sade Domenico med sin melodiska röst,
som han själf tyckte om att höra tala, »se in i kyrkan.
Det är festdagsmorgon. Ser du, hur fader Giuseppe går
omkring och släcker alla lamporna, så det blir bäcka
mörkret. Det betyder, att den gamla lagen, judarnas lag,
slutat lysa och upphäfts. Nu skall du se, hur han slår
eld på en sten — Kristus är världens hörnsten — och
låter den nya lagens ljus stråla.»
Melkisedek lyssnade som till en barnsaga. Han hade
alltid känsla af att vara uråldrig, och att alla andra i
jämförelse med honom aldrig skulle trampa ur barnskorna.
Men Domenico försänkte sig i utmålandet af, hur mycket
underbart Melkisedek skulle blifva delaktig af, om han
på påsklördagen — profeternas dag — tog dopet. Icke
mindre än tolf ställen i gamla testamentet anspelade på
den heliga akten — såsom för att blott nämna tvenne —
syndafloden, detta världsdop, och judarnas tåg genom Röda
hafvet. Och påskljuset sedan, som otändt betydde den
mörka stoden, som om dagen ledde judarnas ökenvandring,
men tändt eldstoden, hvilken lyste dem om natten, som
otändt var Moses lära, men tändt uppståndelsen!
Det sista ordet verkade som en pisksnärt på
Melkisedek. »Uppstå till ännu ett lif — med de här samma
ögonen!» Han skakade i en sorts vämjelse sitt långa
grånade hår. »Och uppstå hur? Skall Cesare där
uppstå som han var före eller efter kriget? Med två eller
med ett ben? Eller kanske med träben?»
»Asch, när man är kaput är man kaput, och det är
slut med hvissla. Därför låtom oss lefva. En flaska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
