Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blinde. Berättelse af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men som sagdt, detta var i början. Tiden gjorde
honom slö, och trampet som drog förbi lät icke som steg
längre utan som pickandet från otaliga ur. När ingen
hördes var det som om tiden stått stilla. Han orkade
icke ropa ut sin olycka mera. Hans förtjänster krympte
hop. Det var ju i mycket samma människor som
passerade genom gränden, ibland två och tre gånger om dagen,
och vanan gjorde att det elektriska batteriet i hjärtat icke
längre slog allarm. Han var icke Olyckan, som reste sig
hög och skrämmande och spärrade vägen. Han var en
stackars blind tiggare helt enkelt, och man kunde ju inte
ge hvarenda gång man skulle åt det hållet.
Det fanns en del brödrasamfund i trakten, som alla
hade listat ut det enda rätta sättet att knipa Vår Herre,
och medlemmarna i dessa voro frikostigare med det
himmelska än med det jordiska goda. För en tvåöring måste
han åhöra långa predikningar, och det gick väl an bara
han slapp svara. Ty han hade egentligen ingenting att
säga. Och så fort han öppnade munnen kommo
spritångorna.
»Ni luktar ju brännvin, min gode man,» sade en
tjock fru som försökte pejla hans själ. Och hon stoppade
in sin tvåöring igen med fredadt samvete och med
belåtenheten hos en som åtnjutit ett gratisnöje.
Johansson bet ihop tänderna och önskade att han
varit döfstum också.
Luften stod stilla och rännstenen ångade. Och
uppför gränden kom en gammal herre, haltande som en
skad-skjuten kråka. Hans sommardress var för ljus för hans
år, och i knapphålet bar han en stor nejlika. Det var
pensionerade lektorn i franska, herr Siewert, en
kvinno-dyrkare och en filosof. Hans gikt höll honom fast i
rullstolen tre fjärdedelar af året, och det var endast under den
hetaste tiden han förmådde släpa sig ner i stadsparken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
